SOM JAG SER DET...

 

Reflektioner och andra iakttagelser sedda ur ett konstnärligt perspektiv. Utkommmer en gång i månaden.

 

11 Maj

 

Vanlig människa

 

När man ser vad som händer i det offentliga livet -  individer höjs till skyarna eller vanäras till bottensmuts (och det kan vara samma individ beroende på tidsperioden). Olika "läger" försöker slita varandra i stycken om media riktar sitt strålkastarljus på just dem. Ja, det kan blåsa väldigt kallt och hårt på toppen. Personer fryses ut eller blir karaktärsslaktade.

Då är det rätt skönt att vara en vanlig människa. Man är okänd och medelmåttlig. En fördel är till exempel att folk fjäskar inte för en. Gillar de dig så är det faktiskt för den du är annars känner de sig fria att vara ovänliga och visar sitt rätta anskite med detsamma. Och det sparar liksom en massa tid...att inom kort se folk sanna ansikten alltså. Vänner man har är äkta vänner som inte kommer lämna en när framgången tar slut,för det finns ingen framgång att tala om. 

"Berömmelsen tar mig till platser där allt klingar falskt" kontaterade David Bowie på sin tid.

En annan fördel vad jag har förstått (man hör ju kändisar beklaga sig) är att röra sig fritt i samhället utan att bli igenkänd. För en vanlig människa är det en självklar realitet. Man behöver inte en stabb av vakter som följer en hack i häl. Eller journalister som tränger sig på och tar genanta bilder.

De flesta stuntar i en och ser inte ens när man strövar fram på gatan även om man tycker att den nya,snygga kappan borde åtmistone få lite uppmärksamhet.

Som vanlig människa kan du även kritisera så mycket du vill och vem du vill - ingen hör dig eller bryr sig om när du uttalar dina skarpa omdömen till höger och vänster.

Och det kan man ju faktiskt kalla fullständig yttrandefrihet.

När man hör populära människor beklaga sig över kändisskapets förbannelser skulle man kunna dra den slutsatsen att det här med att vara "en vanlig människa" är rätt så åtråvärd ting. Fortsätter det vara så, så  kanske det slutar med att kändisar kommer stalka personer av folket...för att få en skymt av den gråa vardagen- det vanliga livet.

Och en annan sak...Gud gillar vanliga människor...annars hade han inte gjort så många.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 


Text och innehåll © Beate Römer
Hostas av Sydweb